Müde är bara förnamnet...

Så var det Tisdag. Tisdag, och här sitter man trött som aldrig förr. Vad är det som gör att man (jag i alla fall) är som tröttast på Tisdagen?

Sitter just nu framför mina två skärmar på kontoret och bara stirrar, känns som kroppen är stel opererad och det enda jag kan röra på är fingrarna och ögonen (kanske kan ringa någon som kan rulla mig i kontorsstolen till kaffe maskinen).

Jag behöver kaffe, jag kan ju alltid längta genom att besöka Alfons Coffee Shop, men jag vill var där just nu, läsa morgon tidningen och sutta på min dubbla Espresso.

Ah, shit, dags att skuta drömma och stiga till verket, måste försöka ta mig till 6:e våningen, hugga en fralla eller två, en STOR KAFFE och försöka bli människa igen. Håll tummarna för mig...

Över & ut!