Servettsyndromet

Enda sedan mina döttrar var 4 månader gamla och började med smakportioner så har jag “lidit” av servettsyndromet.

När ens barn är omkring 4 månader så är det rätt vanligt att man börjar att ge dem riktig mat i form av små smakportioner för att vänja dem vid riktig mat och för att visa dem att det faktiskt finns annat än mammas tutte som är fantastiskt gott. När den dagen kommer så är det också väldigt vanligt, jag skulle säga totalt ofrånkomligt, att barnen spottar ut maten och kladdar både här och där på kroppen och i hela köket för den delen. Det är då det börjar, förälderns kamp mot att inte ta för mycket papper/servetter.

I början så reflekterar man inte över att man tar mycket papper, jag menar, så länge det går åt så är det väl helt okej och så länge man är med barnen så är det också helt okej. När man är på en restaurang med barnen så greppar man en näve servetter, är man på en utflykt så har man alltid minst en rulle Torky med sig i väskan som man varje gång river 1-2 meter långa bitar av, och det är absolut inget konstigt med det. Men när detta beteendet fortsätter, fastän barnen inte är med, så börjar man ju undra.

Jag är fast och jag vet inte vad jag ska göra. Nu för tiden när jag går på lunch med mina kollegor så kommer jag till bordet med ca. 15 servetter på min bricka. Ber någon mig om en bit papper så får de en “bit” på ca. 1 1/2 meter. Och går jag på en offentlig toalett där man ska torka händerna på papperservetter så ryker minst 10st i ett nafs, pang bara, jag hinner inte reagera, det sitter i ryggmärgen nu och jag kan inte få bort det. Det enda pappret som jag fortfarande vet hur mycket jag ska ta av är dasspappret, och tacka fan för det, annars hade jag nog täppt igen varenda toalett jag besökte.

Så jag höjer ett varningens finger till alla er nyblivna föräldrar där ute, akta er för servettsyndromet, det låter som en baggis men det går inte att sluta ta för många servetter. Och till er andra som inte har barn, om ni ser en man/kvinna med en stor hög av servetter på sin bricka när ni är på lunch, ha då överseende, det behöver inte vara en  miljöbov utan det är säkert bara en stackars pappa/mamma som fortfarande tror att han/hon är ute på lunch med sina barn.