Dan före dan med stort D…

I år är det dubbelt upp av “Dan före doppare dan”, dels så är det Julafton och så är det en dag som idag. För imorgon smäller det, imorgon får vi vet vem som ligger där inne och sparkar i 190 i mammas mage, för imorgon är det ultraljud. Då får vi förhoppningsvis veta vilket kön det är och om allting står rätt till med den lilla krabaten.

Förkylningen har nu lam slagit oss, lagom till att barnen ska ha sitt lucia firande, som de har övat på i flera veckor nu. Under minst 4 veckors tid har de sprungit runt som små nissar och sjungit “Santa Lucia, skänk mig en tia….” och “Tipp tapp tipp tapp…”, men lagom till premiären så värkar det som att Wilma har dragit på sig en öroninflamation, hon ligger nerbäddad nu så vi får hoppas att hon är piggare imorgon bitti, så att hon kan få vara med och lussa som hon har sett fram emot så mycket. Även jag har drabbats av denna förkylning och går nu på Echinicea, Honungsvatten, Vitaminer och nässpray. Jag vaknade upp imorse och befann mig inuti min kropp, jag vet att det låter sjukt men det är sant, jag kunde inte få upp ögonen, det var som om någon hade limmat ihop dem med Karlssons klister medans jag sov. Inte nog med det, jag vaknade upp i andnöd, min näsa var helt igenproppad med s-n-o-r. Så där låg jag och kippade efter andan samtidigt som jag famlade i mörkret efter väckarklockan som låg och tjöt någonstans i pereferin. 
Efter en stund så vaknade barnen och undrade vad pappa höll på med. Min ena dotter sa        “-Hej Pappa” och jag kan bara tänka mig vad hon tänkte när hon såg sin pappa ligga med stängda ögon, halvt flåsande, viftande med ena handen efter telefonen, och svarar “Hej gumman, har du sovit gått”, jag är nästan säker på att jag är med i hennes mardrömmar efter den upplevelsen.

Så imorgon förmiddag är det fullspeckat (om nu inte förkylningen har blivit ännu värre och vi tvingas att vara hemma). Klockan 07.30 avgår Luciatåget med pompa och ståt och jag som stolt pappa ska stå där med min systemkamera och låta blixten vandra som en strobb över tåget (måste komma ihåg att ladda batteriet bara). När barnen sjungit säg hesa så väntar värmande glögg till de frusna föräldrarna som stolt har stått och sett sina barn sjunga/hoppa/stojja i lucia tåget. När 60 min har gått så kommer vi att befinna oss på förlossningen för ultraljudsundersökning (SPÄNNANDE) som förhoppningsvis kommer att kunna genomföras utan problem och vi kommer kunna vandra därifrån med nya bilder (både på papper och i huvudet), tankar och idéer. Efter denna raketstart på dagen så tror jag att vi kommer ta oss hem, hälla upp en stor kopp kaffe, slappna av en stund och filosofera om framtiden.