Så föddes en ny tomte…

Så var det Jul igen och Just D’s juldenga "Jul Igen" spelar på radion. Barnen har öppnat sina första paket och deras leenden är obetalbara, nu är det deras Jul och vi är med för att göra den till den bästa.
Nu har vi precis avslutat frukosten och ska snart bege oss till svärföräldrarna och jag sitter här och funderar, jag fick nämligen veta igår att i år är det min tur, min tur att var TOMTE. Jag hade hoppats på att morfar skulle ta på sig den rollen i år men lotten föll på mig, så nu sitter jag är och funderar på hur jag ska göra för att inte bli påkommen, hur jag ska göra för att slippa höra mina döttrar säga “-Det är pappa!” i kör.
Tomtedräkten är så klart kirrad men det som jag oroar mig mest är rösten, jag har spatserat runt i lägenheten och provat olika röstlägen, men antingen låter jag som ett gammalt troll eller så låter jag som Agda 88 som har tappat tänderna. Jag tror att jag kanske måste ta till spriten. Ett par nubbar ska nog kunna få stämbanden i rätt gungning, om inte så får de i alla fall tomten att sluta tänka på hur han låter.
Snön är lika frånvarande som solen på midsommar, man skulle kunna tro att det var vår. Igår så pratade barnen med deras farfar i telefon och farfar berättade för dem att “När pappa var liten så hade han en strumpa vid sängen, som tomten stoppade paket i på natten”, sen frågade han “Har ni några strumpor vid sängen?” och tjejerna svarade “Nej, vi har våra strumpor i garderoben!”. Tokiga farfar som tror att man har strumporna i sängen.

Önska mig lycka till ikväll och jag önskar er alla en riktigt God Jul.