Så var det Jul igen och Just D’s juldenga "Jul Igen" spelar på radion. Barnen har öppnat sina första paket och deras leenden är obetalbara, nu är det deras Jul och vi är med för att göra den till den bästa.
Nu har vi precis avslutat frukosten och ska snart bege oss till svärföräldrarna och jag sitter här och funderar, jag fick nämligen veta igår att i år är det min tur, min tur att var TOMTE. Jag hade hoppats på att morfar skulle ta på sig den rollen i år men lotten föll på mig, så nu sitter jag är och funderar på hur jag ska göra för att inte bli påkommen, hur jag ska göra för att slippa höra mina döttrar säga “-Det är pappa!” i kör.
Tomtedräkten är så klart kirrad men det som jag oroar mig mest är rösten, jag har spatserat runt i lägenheten och provat olika röstlägen, men antingen låter jag som ett gammalt troll eller så låter jag som Agda 88 som har tappat tänderna. Jag tror att jag kanske måste ta till spriten. Ett par nubbar ska nog kunna få stämbanden i rätt gungning, om inte så får de i alla fall tomten att sluta tänka på hur han låter.
Snön är lika frånvarande som solen på midsommar, man skulle kunna tro att det var vår. Igår så pratade barnen med deras farfar i telefon och farfar berättade för dem att “När pappa var liten så hade han en strumpa vid sängen, som tomten stoppade paket i på natten”, sen frågade han “Har ni några strumpor vid sängen?” och tjejerna svarade “Nej, vi har våra strumpor i garderoben!”. Tokiga farfar som tror att man har strumporna i sängen.
Önska mig lycka till ikväll och jag önskar er alla en riktigt God Jul.
onsdag 24 december 2008
Så föddes en ny tomte…
söndag 21 december 2008
Dan före dan och granen är klädd!
Så var årets gran klädd och står nu i sin prakt och sprider sitt juleljus över våran lägenhet.
Dagen började tidigt med frukost vid 08.00 för att sedan gå på pyntningen av granen. Ungarna har tjatat i en vecka om att klä granen så de var jätte spända när vi satte igång.
På med kulor, änglar, sjärnor och glitter, men mitt i allt var det dax för den första kulan (dock enda) att krossas. Ingen skada skedd, fram med damsugaren och ut med mattan på balkongen och alla klarade sig ifrån skär sår. Hela processen dokumenterades med kameran och fotot på den första pajade kulan ska klistras in i Wilmas årsbok :).
torsdag 18 december 2008
Musik Tips
Nu när vintermörkret har ett stadigt grepp runt våra kroppar och solen verkar vara på semester så tänkte att jag måste tipsa om en underbar skiva/dvd att sätta på när mörkret har infallit och dumburken inte visar annat än bingolotto eller någon gammal film för 14 gången i år. 
Den finns endast att köpa som musik-dvd (vad jag vet i alla fall).
Om du sitter på Spotify så hittar du skivan här.
Annars kan du alltid köpa den här.
måndag 15 december 2008
Kan man lita på kineserna?
Jakten på vilket kön som döljer sig inuti magen fortsätter, vi vill verkligen veta, eller vår nyfikenhet säger oss att vi måste veta, men en del av mig vill fortfarande vänta till förlossningen.
Som blivande förälder har man en tendens av att gå med i alla diverse klubbar, forum, communities etc. för att prata med andra blivande föräldrar eller för att läsa om andras upplevelser, graviditeter osv. så även vi. Idag gick min sambo med i ytterligare ett community www.blimamma.se. Där kunde man bla. fylla i beräknat förlossnings datum och få ut en massa “nyttig” information som t.ex.:
- Du har klarat av x% av graviditeten.
- Du har x dagar till förlossningen.
- osv…
“Enligt legenden begravdes den Kinesiska kalendern för att bestämma könet hos ofödda i en kunglig grav för mer än 700 år sedan. Sedan den nyligen återupptäcktes har den använts för att förutsäga könet hos foster med ledning av moderns ålder och månaden i vilken befruktning skedde.”För att bestämma könet på din bebis, leta helt enkelt upp raden för din ålder vid tidpunkten för befruktningen i tabellen nedan, och leta sedan upp på kolonnen för den månad då befruktningen skedde. I rutan där raden och kolonnen korsar varandrar hittar du könet på din bebis, “F” för flicka och “P” för pojke! Även om det sägs att den stämmer i 90% av fallen så bör du hålla i minnet att det är inte en helt seriös metod. Eller…?
Om man då ska tro den kinesiska kalendern så kommer vi få en son i Maj nästa år.
Min sambos sista mens var i Augusti och hon var då vid tillfället 25år. Men frågan lyder, kan man lita på kineserna?
Glöm inte att tycka till i frågan ang. om det är fel att ta reda på könet på ditt barn innan förlossning, registrera ditt svar ovan.
fredag 12 december 2008
Rätt eller fel, vem avgör?
Då har dagen med stort D passerat och jag sitter nu här och filosoferar om vad det är för krabat som gömmer sig inne i magen på min sambo, vi blev nämnligen inte klokare av utlraljudsbesöket igår, däremot lättade.
För det första, ta inte med era barn till ultraljudsundersökningen, i alla fall inte om du bor i Karlskrona, det uppskattas inte av sköterskorna som ska utföra undersökningen. Jag blev satt utanför med mina barn och fick inte uppleva de första bilderna på mitt barn tillsammans med min sambo, det var en stor besvikelse. Efter 10min så fick jag och barnen komma in och titta, och det var underbart. Där inne ligger ett friskt, välutvecklat litet barn med armar, ben, hjärta och växer så att det knakar. Allt såg perfekt ut. Men vi kunde inte se vilket kön det var! Ena sekunden så såg det ut som en snippa men och sköterskan höll med men sedan ändrade hon vinkeln på ultraljudet och sa “-Om det nu är en tjej, vad är då det där?” och pekade på skärmen, då såg det nämligen ut som en liten snopp med tillhörande pung. Så vi är alltså fortfarande ovetandes när det gäller könet.
Men jag är nästan säker på att det är en grabb, jag liksom känner det på mig, och jag baserar min tro på följande fakta:
- MAGEN; Annas mage är redan stor och “pekar framåt”, när min sambo väntade våra tvillingdöttrar så var magen mer rundtjock.
- AKTIVITETEN; Den lilla krabaten där inne är took vild, den sparkar, bökar och beter sig redan som en blivande fotbollsspelare. Har kommer min personliga erfarenhet in, när det gäller oss grabbar så har vi en tendens av att vara lite vildare och spralligare än tjejer (i alla fall upp till 50års åldern).
- ULTRALJUDET; Även fast vi inte kunde fastslå vilket kön det var så är jag säker på att det var en liten snorre jag såg.
- MAG KÄNSLAN; Min mag känsla säger mig inget annat än det är en pojk. Klart att jag bli lika lycklig om det skulle vara en tjej, men jag är övertygad om att det är en pojk.
Men, är det fel att ta reda på könet innan förlossningen? Själv så tycker jag att det är upp till var och än att avgöra den frågan men många därute har den uppfattningen att man inte ska ta reda på det. En del av mig håller med dem medan en annan del av mig, den mer nyfikna, vill veta nu på än gång. Att veta könet underlättar ju lite, man vet vilken färg kläder, vagn och andra saker ska ha. Man kan fokusera på namnet, man slipper ha en lista med tjejnamn och en lista pojknamn. Så jag/vi har bestämt oss, vi vill veta. Vad tycker du? Skriv gärna en kommentar om vad du tycker eller delta i omröstningen ovanför det här inlägget.
Rätt eller fel, vem avgör?
Då har dagen med stort D passerat och jag sitter nu här och filosoferar om vad det är för krabat som gömmer sig inne i magen på min sambo, vi blev nämnligen inte klokare av utlraljudsbesöket igår, däremot lättade.
För det första, ta inte med era barn till ultraljudsundersökningen, i alla fall inte om du bor i Karlskrona, det uppskattas inte av sköterskorna som ska utföra undersökningen. Jag blev satt utanför med mina barn och fick inte uppleva de första bilderna på mitt barn tillsammans med min sambo, det var en stor besvikelse. Efter 10min så fick jag och barnen komma in och titta, och det var underbart. Där inne ligger ett friskt, välutvecklat litet barn med armar, ben, hjärta och växer så att det knakar. Allt såg perfekt ut. Men vi kunde inte se vilket kön det var! Ena sekunden så såg det ut som en snippa men och sköterskan höll med men sedan ändrade hon vinkeln på ultraljudet och sa “-Om det nu är en tjej, vad är då det där?” och pekade på skärmen, då såg det nämligen ut som en liten snopp med tillhörande pung. Så vi är alltså fortfarande ovetandes när det gäller könet.
Men jag är nästan säker på att det är en grabb, jag liksom känner det på mig, och jag baserar min tro på följande fakta:
- MAGEN; Annas mage är redan stor och “pekar framåt”, när min sambo väntade våra tvillingdöttrar så var magen mer rundtjock.
- AKTIVITETEN; Den lilla krabaten där inne är took vild, den sparkar, bökar och beter sig redan som en blivande fotbollsspelare. Har kommer min personliga erfarenhet in, när det gäller oss grabbar så har vi en tendens av att vara lite vildare och spralligare än tjejer (i alla fall upp till 50års åldern).
- ULTRALJUDET; Även fast vi inte kunde fastslå vilket kön det var så är jag säker på att det var en liten snorre jag såg.
- MAG KÄNSLAN; Min mag känsla säger mig inget annat än det är en pojk. Klart att jag bli lika lycklig om det skulle vara en tjej, men jag är övertygad om att det är en pojk.
Men, är det fel att ta reda på könet innan förlossningen? Själv så tycker jag att det är upp till var och än att avgöra den frågan men många därute har den uppfattningen att man inte ska ta reda på det. En del av mig håller med dem medan en annan del av mig, den mer nyfikna, vill veta nu på än gång. Att veta könet underlättar ju lite, man vet vilken färg kläder, vagn och andra saker ska ha. Man kan fokusera på namnet, man slipper ha en lista med tjejnamn och en lista pojknamn. Så jag/vi har bestämt oss, vi vill veta. Vad tycker du? Skriv gärna en kommentar om vad du tycker eller delta i omröstningen ovanför det här inlägget.
torsdag 11 december 2008
Jag höjer ett varningens finger…
I natt utsattes jag för ett scaming försök, ca klockan 04.15 ringde +88 21 32 13 608 upp mig och la på luren och som tur väl va så ringde jag inte upp.
Ringer någon med landskod +88 till dig och sedan lägger på innan du hinner svara, Ring inte upp!
Detta är en scam som kostar dig allt emellan 33kr/min till 10 Euro allt som allt.
Dessa ringde upp mig på +88 21 32 13 608 men deras telefonnummer varierar. Det som är kännetecknet är +88.
Jag ringde aldrig upp, tur som var, utan kollade upp på nätet vad det var och det visade sig att det var denna scam.
För mer info:
http://blogg.aftonbladet.se/24185/perma/960084
Sprid den här informationen vidare!
onsdag 10 december 2008
Dan före dan med stort D…
I år är det dubbelt upp av “Dan före doppare dan”, dels så är det Julafton och så är det en dag som idag. För imorgon smäller det, imorgon får vi vet vem som ligger där inne och sparkar i 190 i mammas mage, för imorgon är det ultraljud. Då får vi förhoppningsvis veta vilket kön det är och om allting står rätt till med den lilla krabaten.
Förkylningen har nu lam slagit oss, lagom till att barnen ska ha sitt lucia firande, som de har övat på i flera veckor nu. Under minst 4 veckors tid har de sprungit runt som små nissar och sjungit “Santa Lucia, skänk mig en tia….” och “Tipp tapp tipp tapp…”, men lagom till premiären så värkar det som att Wilma har dragit på sig en öroninflamation, hon ligger nerbäddad nu så vi får hoppas att hon är piggare imorgon bitti, så att hon kan få vara med och lussa som hon har sett fram emot så mycket. Även jag har drabbats av denna förkylning och går nu på Echinicea, Honungsvatten, Vitaminer och nässpray. Jag vaknade upp imorse och befann mig inuti min kropp, jag vet att det låter sjukt men det är sant, jag kunde inte få upp ögonen, det var som om någon hade limmat ihop dem med Karlssons klister medans jag sov. Inte nog med det, jag vaknade upp i andnöd, min näsa var helt igenproppad med s-n-o-r. Så där låg jag och kippade efter andan samtidigt som jag famlade i mörkret efter väckarklockan som låg och tjöt någonstans i pereferin.
Efter en stund så vaknade barnen och undrade vad pappa höll på med. Min ena dotter sa “-Hej Pappa” och jag kan bara tänka mig vad hon tänkte när hon såg sin pappa ligga med stängda ögon, halvt flåsande, viftande med ena handen efter telefonen, och svarar “Hej gumman, har du sovit gått”, jag är nästan säker på att jag är med i hennes mardrömmar efter den upplevelsen.
Så imorgon förmiddag är det fullspeckat (om nu inte förkylningen har blivit ännu värre och vi tvingas att vara hemma). Klockan 07.30 avgår Luciatåget med pompa och ståt och jag som stolt pappa ska stå där med min systemkamera och låta blixten vandra som en strobb över tåget (måste komma ihåg att ladda batteriet bara). När barnen sjungit säg hesa så väntar värmande glögg till de frusna föräldrarna som stolt har stått och sett sina barn sjunga/hoppa/stojja i lucia tåget. När 60 min har gått så kommer vi att befinna oss på förlossningen för ultraljudsundersökning (SPÄNNANDE) som förhoppningsvis kommer att kunna genomföras utan problem och vi kommer kunna vandra därifrån med nya bilder (både på papper och i huvudet), tankar och idéer. Efter denna raketstart på dagen så tror jag att vi kommer ta oss hem, hälla upp en stor kopp kaffe, slappna av en stund och filosofera om framtiden.
tisdag 9 december 2008
Frustrationen är stor nu…
Det var länge sedan jag kände sådan frustration och ilska som jag gör just nu. Jag har precis surfat klart på”nyhets” sajten aftonbladet.se och sett filmen nedan.
OBS! Starka bilder
måndag 8 december 2008
En seeeg måndag…
Idag har varit en otroligt seeg måndag, den segaste på mycket mycket länge. Har något skit i kroppen, det värker i alla leder och det snurrar i skallen.
Morgon dagen kan bli en bra dag, jag har en jobb intervju som kanske kan leda till något, om inte så får den mig i alla fall att tänka på något annat än…ingenting. Det ända man tänker på är “vad händer i januari”, “hur kommer det gå för familjen”, “kommer pengarna räcka” osv. De frågorna snurrar i huvudet hela tiden, därför är det roligt när det händer något…hoppas att man kanske kommer att kunna besvara någon av frågorna inom kort.
lördag 6 december 2008
Vecka 17
Magen har inte vuxit så mycket de senaste veckorna, även fast bebisen växer som mest under dessa veckorna, däremot så har Anna ont i liggamenten och höfterna.
Nu är det mindre än en vecka kvar tills ultraljudet med stort U, då får vi reda på exakt i vilken vecka Anna är i, mer exakt förlossningsdatum samt vilket kön det är.
fredag 5 december 2008
Jämt resultat men få deltagare
Resultatet blev branus!
Det ända jag kan få ut av den här omröstningen är att jag inte har så många läsare :).
tisdag 2 december 2008
Ett stort hjärta och en själ som få
Ush och fy för denna perioden i mitt liv, står inte ut med att inte göra ett skit, motivationen har nått botten och är på väg ännu längre ner för tillfället, har inte motivation till att göra ett dugg.
Som pappa behöver man motivation, motivation till att orka, att orka ta hand om sina barn, de ska aldrig komma i andra hand, men hur, hur får man tillbaka motivationen?
Kvinnor verkar ha en OTROLIG förmåga till att orka med familjelivet även fast det kärvar i arbetslivet, vart hämtar ni er energi ifrån - Hälsokällan i Bergslagen?
Min sambo är en stålkvinna, hon har alltid haft ork för barnen (i alla fall inte visat något annat för dem). Hon har klarat av en tvilling graviditet, medan jag studerade på heltid. Hon har tagit hand om två nyfödda barn själv, medan jag studerade på heltid. Hon har stått ut med två nyfödda barn plus en sambo som stundtals var en dubbelt så stor belastning som barnen. Men hon har alltid trott på mig, stöttat mig och inspirerat mig till vad jag är idag. Visst har hon varit trött och sliten men hon står fortfarande vid min sida och väntar vårat tredje barn, utan henne vet jag inte vart jag hade varit idag.
måndag 1 december 2008
Tummen ur...
Jag kollade mitt BMI igår och det visade sig att jag ligger strax under nivån för att lida av FETTMA, for fuck sake VAD HÄNDER. Men man har alltid "bra" skäl till att inte träna, så även jag, även fast jag har ett årskort på en av de lokala träningslokalerna så går jag inte dit.
Som blivande pappa (sambo/man till en gravid) så skyller man oftast sin viktuppgång på sin gravida sambos/frus mat konsumtion för att tillfredställa sitt självförtroende, det gjorde i alla fall jag under förra graviditeten och sen dess har vikten åkt berg och dalbana.
Nu sitter jag där igen, i soffan, klämmer mig på magen, suckar högt för att någon ska visa medlidande, och åmar mig över hur magen bara växer och växer. Samtidigt sträcker mig över bordet och greppar en näve med Polly och Geléhallon, häller upp ett glas julmust och smackar högt, vadå dubbel moral?
Varför ska det vara så svårt att få tummen ur ars... och sätta igång. De senaste veckorna har jag gått och lagt mig med tanken "I morgon, då ska jag fan i mig ta tag i mig själv", men när morgondagen kommer och man har jobbat färdigt så har en man en ny undanflykt och säger återigen till sig själv "I morgon, då ska jag fan i mig ta tag i mig själv".
Nu får det f-n vara nog, nu är det slut med undanflykter, nu måste jag f-n i mig sätta igång (fast man kanske ska vänta tills efter jul, med tanke på all Jul mat, alla olika sorters Jul öl som man verkligen måste prova och...). Se, där kom undanflykten igen!
Neh, slut med alla undanflykter, i morgon, då ska jag fan i mig ta tag i mig själv!
