Då har man klarat av årets första premiär, ett dop vid Pettersvik i Torhamn och det var minst 15 grader i vattnet. Jag blåste upp min uppblåsbara krokodil och begav mig ner till vattnet, hoppade i, övergav min krokodil och hade på 10 sekunder varit över, i och under vattnet och tagit mig upp på land, FY FAN VAD SKÖNT DET VAR!
Jag börjar bli riktigt nervös nu, varje gång Anna suckar, eller grymtar till, så höjs min puls och jag undrar om vattnet gått, men hittills har det varit falskt alarm. Nu när det gått 40 veckor så har tankarna gått från att vara fokuserade på att det snart är förlossning till att handla om själva förlossningen. Klarar jag av att stötta Anna? Hur var det man skulle göra när man står där bredvid britsen? Märker de om jag tar lite lustgas? Shiit det är mycket som snurrar i skallen nu men mest av allt så undrar man ju bara hur han ser ut. Det är dags att komma ut nu!
4 kommentarer:
Ja du Driss, det lät ju jätteskönt...
Speciellt när det var så varmt att du låg i så länge som tio sekunder ;)
...så, du döper dig varje vår...? :)
Ja jag försöker hålla i den traditionen, tycker att det är viktigt. Sen att det kan innebära total kastrering gör det ju bara mer spännande.
Grattis till pojken, hoppas att allt gick bra =)
Skicka en kommentar