Igår var vi på den beryktade hinnsvepningen, barnmorskan var inne och irriterade lite och klappade lillen på hjässan vilket kändes lite märkligt. Barnmorskan tror att det är en vecka kvar tills förlossning med anledning av att livmodern inte är tillräkligt mogen. Men det kan gå fortare och Anna gör allt vad hon kan för att lillen ska komma så fort som möjligt. Vad jag har hört så ska det vara mycket vanligt att vattnet går på natten när man sover, så från och med nu sover jag med badmössa och Anna slaggar på en handduk.
För en liten stund sedan hade Anna intagit något form av lotusställning i soffan och gungade fram och tillbaka för att lillen skulle åka ner längre mot utgången. Och när hon satt där och vaggade och tryckte så kröp en känsla av nervositet på mig, fan vilken sekund som helst kan jag vara pappa IGEN. Allt blev så verkligt och jag tänkte “Shiit, snart kan det vara 180 till förlossningen, syrgas, lustgas, profylax, andas, krysta, ta i älskling, du är jätte duktig älskling, nu ser jag huvudet, bara en liten bit kvar, blod, blå-lila kropp upp på magen, adrenalin, spänning, adrenalin, tystnad, jag vill ha lustgasen, barnskrik, BARNSKRIK, lycka, lycka, TOTAL LYCKA och sist men inte minst guld middagen som serveras i sjukhussängen på en guldbricka.”
Nehe nu är det dags att ta på sig badmössan och krypa ner i bingen.
3 kommentarer:
nog en av de bättre sammanfattningarna av en förlossning jag läst, nånsin! :D
heja heja, snart är lillen där! :)
Jag blir alldeles tårögd när jag läser vad du skrivit!
Gör inte så mot mig!
Men jag hejar på er och hoppas på att lillen kommer när som helst!
KRAM
:) det var inte meningen men det var kul att höra att det man skriver berör.
KRAM på dig med
Skicka en kommentar