Tystnaden gör en galen

Nu har jag sökt ett tjugotal jobb i sammanlagt 3 länder, i snitt 3 ansökningar per dag, och varit på 1 intervju som, ur min synvinkel, gick jätte bra.
Men nu har jag hamnat i en svacka, vet inte vad jag ska söka mer, det står still, och från alla företag som man har sökt till så är det tyst, tyst som i graven.
Nu börjar en väntan, en väntan på svar, svar om min närmsta framtid, svar om min familjs närmsta framtid och den är dryg, den gör mig rastlös, tystnaden gör en galen.

Jag vill jobba, jag pallar inte att sitta och inte har något konkret att göra, dag ut och dag in. Är det så här det är att vara pensionär? Shit, då måste jag verkligen börja pensionsspara så att man har tillräckligt med stash för att ta sig runt om i världen för att till slut slå sig till ro i sitt hus på rivieran (Jo jag kommer att ha ett. Alla vill ha det, men jag kommer att ha det, det är skillnaden).