En vän har lämnat mig, man tror att den dagen aldrig kommer, men vips så knackar den på dörren.
Igår eftermiddag, strax efter klockan 18.00, somnade min trogne vän Elvis in, 13år gammal.
Elvis har varit i mina pärons ägo i nästan 14 år, han var 8 månader gammal när vi hämtade honom och har sedan den dagen varit en stor del av mitt och min familjs liv.
Det känns både positivt och negativt att jag inte fick chansen att vara med när han somnade in. Det hade varit mycket tyngre att vara med, nu har jag chansen att bearbeta att han borta innan vi gör ett nytt besök hos mina päron.
Jag kommer alltid att minnas dig!
Undrar hur mina barn kommer att ta det första gången vi kommer och hälsar på och vi inte möts av en hund viftandes på svansen i dörren. Jag har försökt att förklara lite lätt redan nu men det är alldeles för abstrakt för att de ska förstå, det kommer vara något som vi får ta upp i bilen nästan gång det bär av mot norr.
2 kommentarer:
gud vad jag saknar honom, våran lilla älskling. kram syrran
mm skoja inte, blir nog tungt när man kommer hem nästa gång
Skicka en kommentar